En liten stund av eftertanke

Igår när skymningen började falla så körde vi till minneslunden i Viken, sedan svärfars bortgång förra sommaren har vi besökt denna fina plats många gånger för att tända ett ljus. En välbehövlig paus från vardagens stress och hets, att bara och låta tankarna och känslorna få ha sin gång. Igår var det extra fint, det var så många fina blommor och tända ljus eftersom det är allahelgona helgen. 

Vi har haft som tradition sedan vi blev tillsammans att besöka minneslunden för att tända ljus och hedra minnet av de vi förlorat. I början av det minneslunden inne i Helsingborg vid Krematoriet, men sedan vi flyttade ut besökte vi Mörarps minneslund – båda är väldigt fina. Men nu när svärfar vilar i minneslunden på Viken nya kyrkogård har det fallit sig naturligt att vi kör hit, det finns någon slags tröst i att få känna sig nära. Och kyrkogården ligger så vackert vid kusten med havet rakt över gatan, ljudet av vågorna är alltid rätt. 

Trots den bitande kylan så var det en fin stund, att få tänka på alla fina minnen och stunder som skapats över åren, alla skratt och skämt. Att få känna en slags tacksamhet över att ha fått en chans att lära känna han, tacksamhet över att veta att han slipper ha ont och må dåligt. Även om det är väldigt tomt och tyst och saknaden stor. 

En stund av eftertanke, för alla som funnits i våra liv, tacksamhet för allt de gett. En påminnelse om att inte vänta på de soliga stunderna utan att man måste hitta guldkornen i varje dag och inte ta något eller någon för givet.