Fantastiska vidunder på en onsdag i Ängelholm

Igår (onsdag) var det efterlängtad premiär på filmen Fantastiska vidunder och var man hittar dem (Fantastic beasts and where to find them). Det har funnits ett tomrum i filmutbudet för mig sedan Harry Potter filmerna, det finns mycket sci-fi/fantasy men inget som fångat mig så stenhårt som J.K Rowlings magiska trollkarlsvärld.

Jag har gått mellan att ha skyhöga förväntningar till att till slut ha inga alls inför biobesöket igår. Ni vet, vill inte bli besviken känslan och oron att det skulle vara ett desperat försök att mjölka mer pengar ur ”Harry Potter världen”. Det vore inte första gången det hänt i filmindustrinshistoria..

Och eftersom jag alltid är rädd för att berätta för mycket om filmens handling, får ni trailern istället! Jag och maken blev båda positivt överraskade, filmen har samma magiska känsla som Harry Potter filmerna, men de känns vuxnare. Mycket vuxnare och utspelar sig i New York under den vackra överdådiga art deco perioden. Så älskade ni The Great Gatsby atmosfären, musiken, kläderna, etc så kommer ni gillar den biten av filmen.

Det är väldigt uppfriskande att Newt Scalamander inte alls är nya Harry Potter, han har visserligen en del drag gemensamma med Hagrid (ser ni filmen kommer ni förstå vad jag menar). Men Eddie som jag blev helt förälskad i under filmen The Danish girl är så grymt duktig skådespelare att han verkligen ÄR Newt och hans skådespeleri under alla scener med datoranimerade vidunder är obetalbar.

Jag älskade filmen från första sekund, blev så fångad av historien att jag glömde bort biogodiset! Tiden flög fram medan jag fick följa med Newt under hans New York äventyr. Det finns bara en sak med filmen jag hade lite svårt för, att Johnny Depp är med i den. Men jag hoppas att mr Depp kan övertyga mig i nästa film att kan spela mer än en avdankad spökskeppskapten..

Efter filmen blev det McDonalds till middag, vad vore livet utan kycklingbitar och vitlökssås? Helt okej, men ack så tråkigt.