Utslagen (varning för foto)

Jag fick en mindre chock när jag såg mig själv i spegeln igår morse (tisdag), såg ut som något gått över halva ansiktet med sandpapper och slipat bort den yttersta huden på stora område. Aj, aj och aj. Det gjorde ont för att uttrycka det milt att ens röra på några ansiktsmuskler, blev en cocktail på betapred (kortison) till frukost och fet kortison kräm till ansiktet. Känner mig som Samantha (i Sex and The city) när hon ska gå på Carries bokrelease fest och precis gjort en kemisk behandling för att föryngra huden, skrämde till och med slag på min sambo och han är vand vid det mesta!

Sist jag fick den här typ av allergisk reaktion med utslag i den här skalan gick jag på gymnasiet tror jag (har det hänt efter har jag mest troligen förträngt det). Då hade jag haft halsfluss på halsfluss på halsfluss mer eller mindre en hel termin och kroppens immunförsvar var nere på noll och pang – pollensäsong på det. Så jag misstänker det är samma som hänt nu för mig, inte för att det gör det bättre men det är lättare acceptera det hela och veta hur jag ska hantera det.

Fotona ovan är dock tagna på kvällen, så har hunnit med 10 betapred tabletter och kortisonsalva varannan timme och antibakteriell salva varannan för att läka ut och hålla infektioner borta. Så det värsta hade lagt sig, de illröda fläckarna på övre bilden var ungefär så hela hakan och kinderna såg ut när jag vaknade.

Det blev inte mycket studier gjorda igår, svårt fokusera när man har ont så man inte vet vart man ska bli av och samtidigt försöka reda ut det här med kylen. Det tog åtskilliga email, telefonsamtal, googlande, tjatande och två besök – ett av en hantverkare och av en väktare (han levererade kylen) före jag fick en lånekyl.

Tydligen är vår kylskåp bye bye enligt reparatören, så vi kommer mest troligen få en helt ny (alltid trevligt om det blir så!). Krävdes en del mentalstyrka för att småle och småprata med dagens gäster, verkligen inte på det bästa humör för att träffa andra människor igår..

Som tur var höll Maria (min barndomsvän) mig sysselsatt några timmar också, hjälpte till att styla upp deras vigselprogram till kyrkan. De vigs på fredag, tiden har gått fort den här våren. Fast nu hoppas jag på att den går i slowmotion så huden hinner läka ut någorlunda, finns inget smink i världen som kan täcka det här.

Det som inte dödar gör en starkare och nej det här är inget “tyck synd om mig” inlägg. Vill bara visa upp baksidorna med att ha allergi och eksem, så nästa gång ni ser någon så kanske ni förstår lite bättre och inte stirrar eller tittar bort. För det är helt ofarligt och smittar inte.