1 år efter
min “lilla” olycka eller svimningsincident. Oavsett hur man nu vill beskriva det så var det nu ett år sedan jag bröt yttre ankelbenet i min högre fotled. Ett så illa placerat benbrott så att det krävdes en operation för att “laga” det med en stålplatta som stabiliserade brottet. Det här inlägget är mer för min skull än någon annans, att påminna mig själv om varför det sista året inte alls gått riktigt som jag tänkt mig och inse hur långt jag kommit med foten trots att det kändes väldigt mörkt just då. Och dessutom var mina gips fantastiskt snygga!
Bilder från eftermiddagen på ortopedakuten där jag fick mitt första temporära gips, sen mitt mjuka gips jag hade första två veckorna efter operationen.
Lite fler bilder från sjukhuset 11 & 12 maj 2011, pilen är från operationen så de skulle operera rätt fot..
Bilder från efter min sjukhusvistelse och operation, mina värktabletter och spruta mot blodproppar.
Bild på foten när jag bytte till hårt gips och fick stygnen bortplockade, 24 maj 2011.
Operationsärret 2 månader efter ingreppet, bilden under från slutet av juli och till vänster från idag.
Har läkt fint det här året, ärret syns mindre och mindre om ett par år kommer man nog inte se det alls!
Här är ett inlägg om vad de har gjort under operationen – http://helenholmberg.se/2011/06/titanium/
Oj vilken grej! Det kan verkligen gå illa ibland. Skönt att du är bättre nu iaf. Det är alltid skönt att kunna titta tillbaka på vad man lyckats ta sig igenom.
Hittade hit då jag googlade på ‘sprutor mot blodproppar’. Har precis halkat o brutit allting i fotleden och är nyopererad (förra onsdagen) vet inte om denna blogg är aktiv ännu men jag provar å skickar en kommentar. Du kan ju kika in hos mig om du har lust. 🙂