Torsdagen, vår sista dag i London och mitt första möte med vänstertrafik

I det här pampiga huset ligger Storbritanniens finansministerium. 

Början av Westminsterbron, tittar ni noga ser ni stora svarta ”block” som står på bron för att stoppa motorfordon från att köra på gångbanan. Dessa fanns det utsatt överallt i ”turistiga” promenadområde och har kommit upp efter terrordådet. 

Närbild på Westminsterbron.

Westminsterpalatsets där Storbritanniens parlament håller till.

Tornet på Westminsterpalatsets som i folkmun kallas Big Ben (Big Ben är egentligen klockan i tornet) var dessvärre intäkt i byggnadsställningar. 

Vår sista Londondag blev inte riktigt som vi tänkt, jag mådde inte helt hundra så vi tog en extra timme sovmorgon istället för att vara trötta och eländiga hela dagen. Så vi bytte bort The Tower of London och hotellfrukost mot en lång och skön promenad längs med Themsen. Jag vill skriva att den friska luften fick mig att piggna till, jag piggnade till men att kalla Londonluften för frisk och fräsch är långt från sanningen. Förlåt för äcklig detalj, men jag har nog aldrig i mitt liv snutit ut så mycket grått och äckligt snor i mitt liv.

En av fördelarna med vårt hotell (hub by Premier Inn London Westminster, St James’s Park) är att det är gångavstånd till hela Parlament Square, Big Ben & Themsen med mera. Så vi har verkligen fått se mycket av området, torsdagen var dock första gången vi gick just upp på bron där terroristdådet skedde tidigare i år. Det tog verkligen emot och hela magkänslan satte sig på tvären av olust. Så vi gick inte så långt på den, vi hade tänkt gå över men vi ändrade oss faktiskt.

Och gick över till en liten turistkiosk som sålde varma belgiska våfflor med choklad och grädde. Och ni som tyckte croissanter med nutella var illa sätter väl i halsen när vi åt våfflan till frukost! På semester finns inga regler tycker jag, jag hade sagt före vår resa att i London måste vi hitta och äta en belgisk våffla och det lyckades vi med!

Och den var riktigt god (om än svåräten med en plastbestick) när vi stod och tittade ut över Themsen.

Själva Westminster bridge på en bits avstånd.

Ett monument som låg längs med Themsen till minne av Slaget om Storbritannien, ni kan läsa lite på wikipedia om ni inte känner till det (länk).

Helt enkelt sagolikt vackert, älskar kontrasterna i London av nytt och gammalt, storstad och grönt.

Här hamnade vi mittemot The Eye, ett gigantiskt pariserhjul som tar ungefär en timme att åka. Tyvärr inget att prova när man lider av höjdskräck.

Lummigt och grönt med gott om parkbänkar.

Nya Scotland Yard, så himla skoj att se för när jag var liten var jag helt tokig i Agaton Sax böckerna. En privatdetektiv från Byköping som ofta arbetade med någon från Scotland Yard..

Magiska rabatter, stod tre oaser av samma utseende längs med en byggnad. De var högre än mig och jag kände mig liten.

I det här pampiga huset ligger Storbritanniens högsta domstol.

Efter vår långpromenad närmade sig klockan för utcheckning på hotellet så vi gick tillbaka och kontrollerade så allt var nerpackat. Och sedan checkade vi ut genom att lämna våra plastkort (nycklar) i receptionen, så otroligt nöjd med vårt hotell!

Vi gick till vår undergroundstation för sista gången, St. James Park Station. Lite vemodigt och så tog vi undergrounden för sista gången till Kings Cross Station för en lunch och invänta vårt tåg som skulle ta oss vidare.

Maken tyckte min pizza såg och smakade så gott dagen före att han gärna ville äta det före vår avresa, så vi åt på Prezzo igen! Tog varsin Margharita den här gången, så jäkla gott och var perfekt mat före vår tågresa.

Restaurangen ligger i en påbyggnad på originaltågstationen och taket är väldigt häftigt gjort, ord överflödiga ni kan ju se på bilden. Bild två är från bottenplanet av utbyggnaden.

Här är rumpan på vårt tåg vi skulle åka med norrut från London hela vägen till Newark-on-Trent.

Och så här såg det ut framifrån, väldigt kantigt tåg. Bolaget vi reste med heter Virgintrain, är man flitig och är ute i god tid så kan man köpa deras biljetter superbilligt (bra att veta om ni vill tågluffa i England nån gång). 

Så här såg vår tågvagn ut, det ser nästan ut som små vita kattöron som sticker upp.. 

Och självklart köpte vi med oss lite tåggodis, en dryck från märket Oasis som smakade äpple och körsbär samt en klassisk Coca Cola om den andra var äcklig. Och utan att ha pratat med varandra lyckades vi välja samma sorts choklad i olika format att prova – Cadbury double deckers. Munsbitarna var lagom stora och goda, för att vara engelsk choklad. Engelsk choklad känns otroligt mycket sötare än svensk, någon mer som tycker det?

Ett par bilder från vår tågresa, vi åkte från ett grått London norrut mot solsken och värme. Härligt att åka tåg och kika på omgivningen, så annorlunda mot Sverige.

Här var vår slutdestination – tågstationen i Newark-On-Trent. Inte så stort och pampigt, men fint ändå och påminde mycket om gamla tågstationen i Hässleholm.

Med tre resväskor att kånka på tog vi faktiskt taxi till biluthyrningsstället i Newark-On-Trent, ibland är det skönt att slänga pengar på problem. Istället för en halvtimmes promenad med väskorna så kostade det oss 5 pund att ta taxi och så åkte vi bil för första gången i England. På fel sida av vägen.

Vi hade förbokat en bil via Enterprise (länk) så att det garanterat skulle finnas en automat växlad bil för oss. Newark-On-Trent är inte världens största stad så ville inte riskera att maken skulle köra i vänstertrafik och hålla reda på växlar. Efter alla papper var påskrivna och försäkring tecknad också (kanske onödigt men skönt slippa eventuella bilproblem) så fick vi nycklarna till en nästan sprillans fabriskny Ford.

Vänstertrafik är märkliga saker.. Det kändes märkligt sätta sig på förarplatsen även om ratten fattades!

Sedan satte vi gps:en som fanns i bilen på Tesco i Market Rasen och till slut hamnade vi där efter en väldigt turistig-rundtur i Engelsk landsbygd.

Älskar att botanisera i matbutiker i andra länder, kanske inte så konstigt när man tycker om mat? Jag hittade gigantiska crumpets (och vanliga med) på brödavdelningen, stora som en assiet. Såg massor av annat kul i butiken med men tog inte foto på allt för maken och vår vän Luke (Luke är Andys storebror) tyckte jag var lite pinsam.

Men den här asken med MANsized kleenex näsdukar var jag bara tvungen att ta bild på. Manliga näsdukar för manliga förkylningar?

Här har vi hittat fram till Andys lägenhet, han bor verkligen granne med järnvägen! På bilden skymtas make och Luke som idiotförklarade mig som tog bilder på allt typ.

Vi spenderade kvällen med att prata strunt med Luke fram till att Andy kom från jobb, stackarn var tvungen att jobba 3 av 4 dagar vi var i Market Rasen och hälsade på. Hans snälla mamma hade köpt varsin mugg åt mig och maken, matchande som hela familjen har. Så känner mig som en del av familjen nu på riktigt.

När Andy kom från jobb beställde han take away middag åt oss från en nyöppnad Indiskrestaurang Spiced Lotus i Market Rasen. Måste väl erkänna att jag var lite skeptisk till indiskmat före maten kom, jag har ätit naanbröd tidigare och det är så gott. Jag har faktiskt provat baka brödet själv, det har dock inte varit så gott som det vi fick från restaurangen.

Lite av de som syns på bilderna;

• Samosas triangelformade knytena med fyllning kött och grönsaker, lite som en indisk vårrulle men starkare
• Basmatiris
• Poppadum, tunt runt hårt bröd (de som liknar tortillasbröd på första matbilden)
• Gula rätten är kyckling korma, krämig kokosnöt och mandel smak
• Orange rätt är tikka masala, påminde om kyckling korma men med en tomatton
• Under Andys hand skymtas mintsås, märkligaste saken jag smakat till mat
• Och den lilla runda orange-sås-burken är mango chutny
• Och så tre sorters naanbröd, ej smaksatt, vitlök och Peshwari (kokosnöt & mandel)
• En svampblandning (minns tyvärr inte)

Alltså jag har nog aldrig ätit något så gott, vilken underbar matupplevelse!! Kyckling korma, basmatiris och alla naanbröden var gudomliga. Samosas var också gott men så starkt att jag klara bara äta en.. Poppadum var lite för trist för mig, men maken tyckte riktigt mycket om det så smaken är verkligen olika.

Efter all mat, några glas cider och småprat var vi alla tre rätt trötta. Så vi bäddade ner oss i sovrummet med dubbelsäng som vår värd snällt lånade ut åt oss. Men först var jag tvungen ta en bild på den pittoreska utsikten vi hade från våra sovrumsfönster. Den här typen av hus hittar man inte i Mörarp precis!

Ännu en perfekt dag var till ända och hud underbart London än är, var det skönt att komma till ett lite lugnare tempo.