För min familj gör jag allt ❤

Ortopedakuten på Helsingborgslasarett med pappa

Behöver skriva av mig om gårdagen.

Igår fick jag ett telefonsamtal i yrvaket tillstånd, jag hade sovit dåligt tidigare i veckan så tog en sova-ut morgon. Samtalet var från mamma, de var på vårdcentralen för att min fars hand- och handled svullnat upp rejält under natten och gjorde mycket ont. Läkaren på vårdcentralen ville att de skulle åka in till akuten, pappa ville slippa köra av uppenbara skäl.

Så det var tur i oturen att min make bara hade ett morgonmöte. Jag flög upp ur sängen och sa åt maken att jag följer så klart med, bytte snabbt till rena kläder och håret i en hästsvans. Koftan i handen och mina piller med i fickan. Har nog inte blivit klar så snabbt någonsin, sen hämtade vi upp pappa.

Det gjorde ont i hela hjärtat att se hur dåligt pappa mådde, så sliten, såg så liten ut och min beskyddarinstinkt slog till. Jag har i vanliga fall stora problem med sjukhus, läkare och människor överhuvudtaget men allt det där flög åt skogen. Såg till så pappa blev inskriven i receptionen, såg till så att läkaren vi först prata med fick veta hans mediciner, hjälpte han till rätt akutavdelning (ortopeden), frågade så han fick värktabletter, frågade om allt.

Vi var där länge och tiden kröp fram, minns att jag frågade i receptionen efter penna så han kunde prova lösa korsord för att få tiden att gå, allt för att försöka distrahera han från värken. Försökte småprata med han om saker, allt för att försöka få tiden att gå fortare. Totalt fick vi vänta i fem timmar, fem timmar är en lång tid att sitta och vänta när man mår dåligt och inte riktigt vet vad som är fel.

Stackars lilla pappa, jag hade gladeligen bytt plats med honom så han slapp. Uppdaterade mamma via textmeddelande vad som hände (hon stannade hemma) och även maken som satt ute i akutensentré. Vet inte om det är bara i Helsingborg men man får bara ha en anhörig med sig per patient, lite tråkigt att maken inte kunde sitta med oss. Han kunde ha kört hem men han ville vara nära, fina man! Han fixade fika åt mig & pappa med, som jag sedan lurade i far så han skulle få lite

Med textmeddelanden höll jag mamma uppdaterad (hon stannade hemma) och maken som skjutsade oss in, fick snäll vänta utanför (max en anhörig per patient). Maken hjälpte mig fixa lite fika, sen fick jag truga i far det. Själv hade jag ingen aptit, var så orolig. Efter tre timmars långväntan fick vi äntligen träffa en läkare, han konstaterade att det var handleden som var problemet/ mest svullen. Med en spruta drog han ut vätskan i handleden. Och jag som har nålskräck försökte distrahera pappa samtidigt som jag själv inte kunde titta bort. Det såg så obehagligt ut när han försökte grävde runt med nålen efter vätska (hoppas jag slipper prova på att göra så nån gång).

Sedan blev far omplåstrad när han inte kunde få ut mer vätska ur handleden, vätskan skickades på odling för att kunna ställa rätt diagnos.Det tog nästan två timmar till innan en läkare hade tid med oss igen (det råder stor läkarbrist på akuten i Helsingborg), det fanns inga bakterier utan det var giktanfall (som pappa trodde).

Både jag och pappa suckade av lättnad, äntligen skulle vi få gå ifrån sjukhuset! Av läkaren fick pappa recept på tredagars kortisonkur, vi hämtade upp de på vägen hem och så köpte vi mat på Max.

Mat har sällan smakat så gott. Och tillfredsställelsen av att se pappa äta två hamburgare med god aptit värmde i både mitt och makens hjärta. Nu hoppas jag att han slipper fler odrägliga giktanfall och blir sig själv igen. ❤

 
Följ gärna och dela bloggen: