Bakstuga på en fredagsmorgon

I fredags behövde jag hålla mig sysselsatt, vad bättre än lite bakterapi? Utöver att bränna en fingertopp på smält socker blev det tolv stora jordgubbsmuffins och två klippta vaniljkransar. Jag valde vaniljfyllning till min vetebrödsdeg eftersom jag vet att pappa inte är förtjust i kanel och det fattades mandelmjöl/ mandelmassa i skafferiet. 

Min plan med baket var att kunna ta en fika hos mina föräldrar efter begravningen, eftersom det inte var något gemensam inplanerad med släkten. Trevligt nog följde mammas två yngsta mostrar (och makar) med på vår improviserade fika, men min make skicka jag hem för att vila (åkt på en rejäl förkylning). 

Så jag spenderade eftermiddagen med fika och prata ikapp, riktigt mysigt att få umgås med dem. Har inte sett dem så mycket sedan jag flyttade hemifrån, blir nog lätt så för de flesta? Med mina föräldrar, fyra syskon och deras föräldrar plus makens föräldrar och hans två syskon med familjer blir det mycket pusslande för att få ihop att ses. Addera dessutom helg- och kvällsjobb. Jag är glad när jag lyckas få se mina syskon då och då. 😊

Men tillbaka till fikan, när vaniljkransen serverades fick jag veta att mammas mormor brukade baka just vaniljkransar som var klippta.. Och att min smakade väldigt mycket som hennes, vilket sammanträffande. Jag minns mycket fint om min gamle mormor Agni (har alltid kallat henne så), men inte det. Skulle kunna rita upp hennes lägenhet på ett papper ur minnet, hur den var möblerad och att det alltid fanns ett dragspel nära och fazer likörpraliner (än idag kan jag inte äta en punsch karamell utan att minnas henne med glädje). 

Så till Agnis minne kommer  jag döpa receptet på vaniljkransen Agnis vaniljkrans, ni får recept på bloggen inom kort.  

 
Följ gärna och dela bloggen: