Farfars gård


Igår var jag och maken ute på utflykt, solen sken och Skåne var vackert. Vi hamnade nere vid min pappas hemtrakter i Slimminge, njöt av småvägar som skulle göra en del berg- och dalbanor avundsjuka och hänförande landskap utanför fönsterna.
Till slut hittade vi med pappas hjälp fram till farfars gård som under min livstid sköttes av farbror Stig. Minns än idag doften av grisarna, korna, hönsen på gården och alla söta kalvar, kultingar, kycklingar och föl. Djur och dofter jag som allergisk liten tös inte fick uppleva speciellt ofta eftersom jag inte mådde så bra efter.

Men oj vad det var spännande när man fick hälsa på bondgården. Så det var en väldigt speciell och högtidlig känsla att få dela platsen med någon som är speciell i mitt liv nu. Att ge han en fysisk plats till alla pappas berättelser och få med egna ögon se farfars gård, pappas barndoms gård.

värmde i hjärtat att se att de som tagit över gården har börjat ge huset och byggnaderna kärlek, de väldigt krokiga siffrorna som anger byggnadsår har blivit väldigt raka, fönster bytts och fasaden börjat putsas om. Den gula utbyggnaden ledde in till köket (om jag inte minns fel), där det bjöds på hemkokt flädersaft och hembakta kakor. Som det sig bör på landet 😉

 
Följ gärna och dela bloggen: