Motivation och vikt

Fått ett par frågor och när jag skrevet klart svaren insåg jag att det kanske är lika bra att dela med mig av dom till er alla, vet inte hur bra man märker av kommentarssvar på min blogg. Så här kommer svaren, har ni fler frågor så får ni fortsätta kommentera och fråga.

Tycker den här reklambilden från The Body Shop – ”Know your mind love your body” passar in på detta inlägg.

MiniZillen
minizillen.blogg.se

Det är helt pskyko…min hjärna alltså..och motivationen…hur lyckades du komma ner i början? Har du alltid ätit/druckit måltidsersättning? Började du med pulver? Funderar själv på att börja med ngn form av pulverdiet men är osäker på om jag orkar själv…? Tips? Du är alltid så inspirerande..hoppas att foten/benet snart blir bättre, jag räknar också ner tills gipset ska av så att du mår bättrea…*kram*

 

Svar till MiniZillen

Jag har ingen enkel lösning på hur du ska hitta motivationen och få hjärnan med på noterna Min resa neråt i vikt har varit krokig och lång, jag har ju inte gått ner 30kg på ett par månader med pulverdieter eller operation. Det har varit en balansgång mellan att försöka hitta nya lätta vanor att ta till mig som inte varit för tråkiga för att få mig att tröttna.
Så jag började ganska enkelt, med att utesluta vanlig läsk på vardagarna och bara godis/kakor etc en dag i veckan samt röra mig mer. Sen efterhand som orken och motivationen kommit har jag trappat upp allt lite i taget.

Framför allt så ska man undvika att jämföra sig med alla andra, se det som en långsiktig investering i dig själv. Man mår så otroligt bra när man kan se tillbaka på dagen som varit och se att man ätit helt rätt, rört sig ordentligt. Du blir stolt över dig själv, låter fånigt men jag tror det är den stoltheten som får en att känna sig lite gladare och lyckligare inte att man är smal.

Jag har hela mitt liv kämpat med att försöka äta regelbundet och sova ordentligt, samt slarvat med att dricka rätt.. Just all läsk och godis fick mig att gå ner i vikt superlätt. Hitta din balans, hitta saker att se framemot som delmål. Önskar jag hade någon som kunde hindra mig ibland från att göra mat och motionsmisstag men det är som det är, vi är inte mer än människor. Stor peppkram till dig!!

Och tack för din gulliga kommentar, jag försöker dela med mig så gott jag kan av min positiva energi. Varit lite svårt med den sista tiden dock.

 

karin-mot60kg
mot60kg.blogspot.com

Så skönt att du får slippa gipset snart! Och skönt att yrseln har avtagit!

Jag är 1,59 cm lång, så med 87,1 kg får jag ett BMI på 34,5.

Det här svaret är egentligen mer riktat till Karins blogginlägg ”Kärlek till livet

Längtar verkligen att få slippa gipset, man känner sig så otroligt begränsad och handikappad

Jag är 157 cm själv och har ett lite lägre bmi än dig, men det är ju verkligen hårfin gräns mellan oss. Och då har jag tvingats gå ner nästan 35 kg för att komma till vad du har som utgångspunkt. Vad jag försöker säga är att din vikt är inte katastrofal, jag känner inte mig som en stor fet koloss med min vikt jag har nu och tycker inte du ska göra det med din heller!!

Blev snudd på ilsken när jag läste din mammas kommentar till dig, jag fick höra en del sådana tidigare också. På något sätt så fungerar det inte att omvärlden försöker pressa in en i förändringar man själv inte är redo för. Det handlar nästan enbart om inre motivation för att ha en chans.

Du är inte ensam om att ha en osund relation till mat, lite som en nykter matmisbrukare känner jag mig. Livrädd för att tappa kontrollen, att inte kunna lägga ifrån sig påsar med godis etc förrän dom är tomma. Att villa stoppa hela huvudet fullt av godsaker för att det känns tillfälligt bättre för att direkt efteråt drabbas av ångest över vad man gjort och ångra sig så bittert att man nästan önskar man kunde spytt upp det..

Nä du, det finns inget som hjälper om man inte är verkligen redo att ta ansvaret för sig själv. Först då har man nytta av support och peppning, så man kan få känna sig duktig och stark. Vilket svamligt inlägg men det är överfullt av känslor och ord i mig, för jag vet verkligen hur det känns. Stor stor peppkram!

Det finns bara dig och din hälsa och välmående som kommer i första hand, glöm inte det.

 
Följ gärna och dela bloggen: